Neil Gaiman kommer nog aldrig att bli betraktad som en riktigt normal författare trots att inget han skrivit är svårläst. Det är egensinniga historier, hans huvudpersoner är ofta övernaturliga; gudar, demoner, änglar eller någon slags halvmänniskor som dock sliter med ungefär samma saker som vanliga människor, att hitta sin plats i livet, vänskap, kärlek, utanförskap och ensamhet. Ofta utgår han från kända källor och myter, Bibeln, Odysséen, Shakespeare och har historiskt kända personer. Dock leker han alltid med förväntningarna, omtolkar och ger en intressant skruv på vilken genre han än ger sig på.
En de lättillgängliga introduktionerna man kan börja med är Coraline som det också gjorts en utmärkt film på, om en ung flicka som har väldigt tråkigt men plötsligt finner en parallell värld som har alternativa föräldrar och grannar där tillvaron är mycket mer dramatisk och skojig, kanske alltför mycket visar det sig efterhand. Good omen är en annan mer humoristisk och vuxen väg in i Gaimans värld som är skriven tillsammans med Terry Pratchett, om en cynisk ängel och ganska snäll demon som bestämmer sig för att försöka försvara jorden mot en kommande apokalyps (Inberäkna också i historien en superond djävul uppfostrad som vanlig människa och en vanlig människa uppfostrad som den riktiga Djävulen samt Dödens Fyra Ryttare naturligt kallade Hells Angel). Den stjärnspäckade filmen Stardust som grundar sig på Gaimans bok är ett romantisk triangeldrama och spännande äventyr om en ung bondpojke, den snyggaste och taskigaste tjejen i byn samt en förmänskligad stjärna som ska beskyddas av bondpojken (Sevärt är speciellt Michelle Pfeiffer som elak häxa och Robert De Niro som transsexuell sjökapten). Men det verk som troligen kommer att hamna i litteraturhistorien är The Sandman, en i sann bemärkelse episk graphic novel om en av gudarna, Morpheus som börjar rannsaka sig själv, sluta fred med sin familj och försöka använda sin makt på ett gott vis på jorden.
Ålder är alltid en knepighet med Gaimans böcker, Coraline brukar skrämma livet ur vuxna men inte barn. Hans nyaste alster Kyrkogårdsboken eller The Graveyard book har dock hamnat på barnavdelningen även om dess fabler är mycket läsvärda för alla åldrar. Historien är en nytolkning av Djungelboken, där en ung föräldralös pojke växer upp på en kyrkogård uppfostrad av demoner, spöker och gengångare och spanar samtidigt med nyfiket sinne på vår vanliga värld där han samtidigt en mördare efter sig. Knappast så skrämmande som man kan tro, så blir den precis som den övriga Gaimans produktion en fantastisk värld att upptäcka där alla slags konstiga varelser har samma slags drömmar och problem som vi alla kan känna igen oss i.











